2011/07/20

Du ska få ett panoramafönster i barnbidrag

västra hamnen

Jag kan inte sluta läsa mina dagböcker, vet inte om jag ska skratta eller gråta. Hur stod man ut med att vara femton år? 2003: "Jag ska aldrig bli kär i någon. Dessutom är jag tjock och borde spy upp min mat." eller "Jag vill flytta. Eller egentligen vill jag bara att det ska hända något."

När de enda höjdpunkterna var att betala in medlemsavgiften till Ung Vänster eller att gå på demonstration: "Hon undrade om vi hade pratat något om Irak-kriget i skolan. Då kom jag på att lärarna inte har sagt ett ljud om kriget. Det är ju för jävligt!". Uppmaningar till mig själv om framtiden, om att aldrig skaffa barn och om det väl skulle bli några barn: "Li och jag bestämde att våra barn ska få lyssna på Kåldolmar och kalsipper och växa upp utan äcklig kommersiell musik". Lycka till med det..

Det som var fint var kanske att jag kunde vara helt okritisk frälst av socialismen eller när jag upptäckte feminismen för första gången: "Håller på och läser boken Fittstim. Det är den bästa boken jag har läst!" och att jag trodde att jag var vuxen fast jag bara var ett barn: "Vissa blev fulla direkt, själv drack jag bara två klunkar rödvin" och att det faktiskt var okej att inte vara helt vuxen: "Emma och jag körde hennes moppe, en vespa från 1978. Vi hade ingen hjälm (mamma mördar mig om hon läser detta)"
(Kristina Lugn)

3 kommentarer:

Rebecka sa...

Inte än, men jag hoppas på att Smålands hör av sig under augusti. Hösten kan bli väldigt fin.

Magda sa...

"Jag vill bara att det ska hända något" är ju en klassiker. Jag började lyssna på twee för två år sen så jag har ganska mycket kvar att upptäcka ännu. Det är skoj.

Beatrix sa...

får alltid ett litet stygn i hjärtat när jag tar fram min gamla dagbok.