Jag åkte en kort sväng hem-hem, för att päron ville. Jag ville inte. För att jag inte riktigt tål hemstaden än. Så jag stannar inne på päronens soffa, klädd i raggsockor och kläder jag inte har rört på flera år, lyssnande på blandskivor jag gjorde för fem år sedan. Mamma kommenterar min omedvetna viktminskning med "vad små bröst du har fått!". Vi åker en sväng till havet, jag ser Öland i horisonten. Det är kallt och vi åker hem. Jag får förrätt, huvudrätt och efterätt, får dåndimpen av all god mat. Jag hittar gamla pose-bilder från 2005. Och saknar inte ett dugg att vara 17 år, ta foton på mig själv med Belle & Sebastian-tröja, spendera hela nätterna på msn, tjuvröka bredvid skolan och sitta flera timmar på caféer på och efter skoltid. Inte alls faktiskt. Det sägs ingenting viktigt här i huset, sägs nästan ingenting alls. Fast jag är trött på viktiga ord så jag kryper under filten och läser, tittar på dimman ute, tackar nej till öl och vin, röker inte på hela helgen.
(Bob Dylan - My back pages)
