2011/11/13

but I was so much older then, I'm younger than that now

2005

typewriter

2005

Jag åkte en kort sväng hem-hem, för att päron ville. Jag ville inte. För att jag inte riktigt tål hemstaden än. Så jag stannar inne på päronens soffa, klädd i raggsockor och kläder jag inte har rört på flera år, lyssnande på blandskivor jag gjorde för fem år sedan. Mamma kommenterar min omedvetna viktminskning med "vad små bröst du har fått!". Vi åker en sväng till havet, jag ser Öland i horisonten. Det är kallt och vi åker hem. Jag får förrätt, huvudrätt och efterätt, får dåndimpen av all god mat. Jag hittar gamla pose-bilder från 2005. Och saknar inte ett dugg att vara 17 år, ta foton på mig själv med Belle & Sebastian-tröja, spendera hela nätterna på msn, tjuvröka bredvid skolan och sitta flera timmar på caféer på och efter skoltid. Inte alls faktiskt. Det sägs ingenting viktigt här i huset, sägs nästan ingenting alls. Fast jag är trött på viktiga ord så jag kryper under filten och läser, tittar på dimman ute, tackar nej till öl och vin, röker inte på hela helgen.
(Bob Dylan - My back pages)

4 kommentarer:

Magda sa...

Jag tycker att du såg himla söt ut när du var 17 år. Nu med. Och din Belle&Sebastian tröja hade jag ju inte tackat nej till.

Linnéa Johansson sa...

Sv: Jag kommer vara värd där och stå i kassan och vid på-och avstigningen av Sagotåget. Tror det kommer passa mig väldigt bra! :)

Rebecca sa...

Fina Hanna. Minns den där blusen från Indiska. En sådan hade jag också. När jag var 17. Tänk vad synd att vi inte kände varandra då. Jag tror att vi hade haft det fint ihop.

Kuriosakabinett sa...

Sv:Tack snälla du. Jag är så tacksam att jag aldrig mer behöver vara 17 igen eller tonåring överhuvudtaget. Så mycket skönare att att vara lite äldre och man kommit till freds med så mycket.