2012/12/26

Mig får du älska på hedniskt vis

asleep

raspberries

öland early morning

knarrholmen

early morning

2012 svängde som mitt humör på gulkroppsöverdos. Bra saker: att bli kär, gå upp i gryningen för att titta på fåglar, en bästa hundkompis, tälta och paddla sju timmar på luftmadrass runt en ö i stockholms skärgård, bo med genusklassen i ett fint hus i nordvästra skåne och spela orimliga mängder galenpanna, att vara två ensamma humaniorastudenter bland massa biologer på sommarkurs på norra öland, vaktlarna på botaniska, att ha rutschkanefest, katamari på xbox till tummarna fick blåsor, att lära sig trädens vetenskapliga namn eller gå runt och nyckla blommor enligt floran i flera timmar, mysigaste festivalen i Göteborgs skärgård, att vara (nästan) rökfri sedan i september, att norra Skåne ju var fint, kantareller, miljoner korsord, att prata med Annika Norlin, drinkar och gitarrspel i kvällssolen på balkongen, standupkvällar i Lund & Malmö, små små festivaler, Lucia i domkyrkan, att nästan aldrig behöva sova ensam, att vi fick någonstans att bo. Jobbigt: allt annat. Mest självhatet, stress-blodtrycket, släktingar som nästan dör, barndomshem som säljs. Inget som inte en snäll terapeut och atarax kan hjälpa till med. Hej då 2012, du var det finaste och jobbigaste jag har gjort. Kom aldrig igen tack.
(Hjalmar Söderberg - Den allvarsamma leken)

6 kommentarer:

Vicky sa...

blogga oftare! saknar dina fina inlägg här när det är så glest. fast dåligt med ångest. kram.

Linnéa Johansson sa...

Äntligen! Dina bilder. Dina texter! Skriv bok! // L

lisa sa...

ja jag saknar dina inlägg med. jättefina bilder och du skriver bra! KRAM!

Magda sa...

Saknar dina inlägg. Måste passa på att fråga, har du alltid varit ute mycket i natur? Eller hur kom du igång med det? Jag slutade med allt sånt när jag började högstadiet och nu är jag bara ute i skogen när jag hälsar på min mamma. Jag vill ju också paddla kanot och kolla på fåglar!

karin sa...

herre vad grymma bilder. älskar den 3e.
känner du annika norlin? eller hur hände detta. avundsjuk. hur som.

vems år går inte upp och ner. kanske är det juste det som får oss att inse att vi lever. och blir det enklare att se, att det är värt det.

Malin Aurora sa...

Åh underbara bilder!