flytt

jag tycker att tumblr är ett smidigare ställe än blogspot så därför finns jag här nu:


http://pappanochhavet.tumblr.com/
http://pappanochhavet.tumblr.com/
http://pappanochhavet.tumblr.com/
http://pappanochhavet.tumblr.com/
http://pappanochhavet.tumblr.com/


om man vill följa mig kan man trycka på bloglovin-bruden eller längst ner på sidan under rss.

Ibland måste jag dunka huvet mot kylskåpsdörren och ibland måste jag klippa sönder bröstvårtorna med svärmors manikyrsax

Såhär fin var hösten idag, helt utan photoshop. I övrigt hade jag dock gärna photoshopat bort den här dagen, särskilt den timmen mellan att ett hyresbolag sa att vi fick en lägenhet, att jag var hur glad som helst och smsade och väckte min framtida sambo och att hyresbolaget ringde tillbaka och ångrade sig, för det var visst någon annan som skulle ha den. Så jag gick hem, deppade, tittade på Fanny & Alexander, åt bara mackor under hela dagen, försökte hitta nya lägenheter, kokade över av ilska när jag såg att Växjö har infört någon hemsk policy att nya bostadsområden ska vara rök- och pälsdjurfria (antar att det har något med "Växjö - Europas grönaste stad" att göra, men jag kan inte förstå vad som är det hemska med pälsdjur, kanske kan vaktmästarna i området börja skjuta av kaniner och möss som lever i närheten för att garantera extra fräschör åt sina hyresgäster), försökte sova, drack kaffe för att slutligen matt stirra på tv:n resten av kvällen.

Kristina Lugn sammanfattar dagen perfekt.
(Kristina Lugn - Putte är så underbar)

Och mången går väl tyst över gränsen för att slippa drömmarna

Jagmåste ha glömt lite av mig själv någonstans på Hydra, bland alla glödlampor och skuggor och åsnor. Saker går så långsamt i mitt huvud nu, ändå är hösten soligare och klarare än jag minns den och jag inser att jag egentligen tycker om höstluften. Kanske kommer jag minnas denna höst som ett töcken. Jag spenderar tiden med att flyta bort och tänka på glada saker, såsom att jag kanske blir sambo igen om några månader och att vi åker tillbaka till over there nästa höst, så länge vi bara har råd. Om hon med finaste farföräldrarna och taxen skulle läsa det här, önskar jag inget hellre än att hon gav mig tips på fin lugn höstmusik. För det vet jag att hon gör bra.
(Moa Martinsson - Motsols)

I don't owe me any money, you don't owe me a thing. When we drink beer dragonflies appear

Jag orkar inte riktigt skriva något för jag är postresetrött, postresedeppig, halvförkyld, skolstressad, överöst med jobb, särbotrött och framför allt trött av att tänka att framför mig ligger det sex månader av mörker och kyla. Annars är allt fint, ungefär. Här är elva bilder från Grekland, som var hur fint som helst som vanligt. Alla tre öarna och jag tycker mer och mer om Aten, trots att det känns som världens största stad med höga hus så långt ögat kan nå, knappt några öppna ytor och folk folk folk.

När jag vill svimma lite av snygghet tittar jag på den här videon.
(Devendra Banhart - Dragonflys)

I'm not as sad as Doestoevsky, I'm not as clever as Mark Twain, I'll only buy a book for the way it looks, and then I stick it on the shelf again

Jobb, jobb, jobb och lite skola. Och lite annat. Jag trivs bra i Växjö nu, kanske kanske stannar jag ett år till, eller mer. Om jag får behålla mitt jobb skulle jag kunna tänka mig att läsa ungefär hundra kurser till (helst inte bibliotekskurser). Om jag får R att flytta hit, kanske kanske. Annars åker vi till något varmt land och glömmer bort vintern. Jag trivs nästan alltid bäst när jag ser ett slut i sikte, jag vill aldrig att saker ska ta slut. Om två dagar tar min mor och jag vårt pick och pack (läs: våra ryggsäckar) och far ner till Aten och Poros och Hydra och Agistri, men just nu ska jag pallra mig iväg och rösta.
(Belle and Sebastian - This is just a modern rock song)

Om nätterna sover vi och väntar på allt som inte skall komma

Idag är en lång huvudvärk, trots att jag precis ska inta dagens tredje kopp kaffe. Trots panodil och att jag sov tio timmar, sov förbi den första riktiga föreläsningen, som om det var en bild av hur hela hösten kanske att se ut. Jag funderar på att börja skriva dagbok istället för här. Två saker vet jag: jag vill ha ett badrum i köket i en gammal sliten lägenhet. Jag har ingen aning om vad jag ska rösta på, inte en endaste aning.
(Björn Gustavsson)

In old crow hotels full of blue babes in pink dressinggowns

Det blir nog en ganska fin höst ändå. En lång Greklandsresa, massa bra böcker och filmer som väntar på att bli avnjutna av undertecknad samt långdragna kvällar och helger på bibblan. Inte i negativ bemärkelse, det finns trevliga sätt att slå ihjäl tiden i receptionen på: Tintin på franska, långa blogginlägg jag inte tar mig tid att läsa i vanliga fall och böcker som avslöjar att Lennart Hylands fru hette Tuss Slida. Och för första gången på kanske fyra år peppar jag på ett album-släpp, Belle and Sebastians. Jag har bara hört en snutt av en låt från deras kommande album, men det verkar ändå lovande. Även om de inte har gjort ett superdupermegabautabra album på tio år, finns det inget som värmer i hösten som Stuart Murdochs röst. Det får mig att önska att någon gammal indieräv kunde svänga ihop en gammal nostalgisk höstplaylist åt mig, befriad från electro (not that there is anything wrong with that) och allehanda moderniteter, men jag inser att det förmodligen är något jag får ta tag i själv.
(Jack Kerouac - Orlando blue 31st Chorus)

Hade alltid fickorna fulla med knark och en själ av subversiva åsikter

Nya jobbet är hur bra som helst, man känner sig väldigt bibliotekarisk av att med ekande klackar gå över golvet med en bokvagn och sätta upp böcker i hyllorna. Kruxet är bara att jag måste stå ut med ett års tråkig utbildning till, fastän rastlösheten bara spritter i kroppen. Bara för att det om ett år förväntas att jag ska stå i kö till bibliotekariejobben så längtar jag efter tusen andra saker. Och jag vill ha dem nu, nu, nu! I det som är nu, just nu, ska jag åtminstone läsa sista kapitlet i min Agatha Christie-bok och försöka bli rik på mina tradera-auktioner.
(Kristina Lugn)

Med tunikorna över huvudet barbenta, uppskörtade ända till livet

Det gick fortfarande att krama ur det sista ur sommaröland, det fanns till och med lite vallmo kvar i vägkanterna, fast jag hade bara den analoga kameran. Vid de stora husen var det brukets dag och blåsorkester, annars låg vägarna tomma och soliga. Svart tång uppspolad på stränderna och en varm blåst, som alltid. Som alltid också Byrds i bilradion och genom det varma ljuset från solglasögonen planer om en framtid, hur man på billigaste och längsta och bästa sätt kan slippa nästa höst och istället möta den någonstans där havet och himlen inte blir grå och kall. Även om jag är färdig i vår tänker jag att bibliotekarie, det kan jag väl bli sen. Hade vi inte bilen och utflykterna skulle jag nog dö. Det räcker med bilen och musiken och god mat och kanske tio böcker. Om ett år tänker jag mig något sånt här. Inte två proppfulla lägenheter med loppisfynd och trettiofyra klänningar ihopträngda tillsammans med tjugoåtta par skor. Därför gör jag mig av med massa, mer och mer. Säljer saker och om någon vill ha gratis böcker skänker jag bort ungefär tjugo stycken. För att sakerna börjar äga mig, inte jag dem. Saker kan man väl ha sen, när man vill sitta mer fast. Tänker jag.
(Gunnar Ekelöf - Graffito)

Oil lamps and candles and those little flames that floated on a cork in olive oil

Tjugoen dagar är kvar till mamma & jag flyger till Aten, bor där en natt, åker ut till Pireus, hittar rätt färja och lassar upp våra ryggsäckar på en hylla, går upp på däck, äter en macka och hamnar på någon fin ö. Grekland för trettonde året i rad, i år den tolfte, trettonde och fjortonde ön. Av tusen känslor vet jag få bättre än den när man efter en varm dags strosande i en liten vit stad, sätter sig på en obekväm flätad stol vid ett bord med en plastduk och hör vågorna blandas med toner någonstans bortifrån. Dricka frappé eller för dåsighetkänslan, en Mythos, den grekiska ölen som inte alls smakar lika gott hemma. Känna doften av pinjeträden och mata de smala katterna vid bordet. På kvällen dricka ljummet vin ur duralexglas och frossa i smårätter: taramosalata, tzatziki, sallader, dolmades, fava, zuccinikroketter, melitzana salata, spenat- och ostpajer, saganaki. Kanske har den dova musiken från dagen byts ut mot en kvinnoröst som sjunger ord jag inte förstår. Ibland tror jag att det jag längtar mest efter hos de grekiska öarna är maten, men det är nog inte sant. Jag längtar efter allt: havet, katterna, språket som jag inte förstår men lär mig bokstäverna, för att sedan glömma bort hälften när jag kommer hem, kyrkorna på bergstopparna, de blå dörrarna, gränderna, fiskebåtarna och deras gula nät och att gå i branta trappor, stanna upp och få svara Kalispera till tanten som sitter utanför sitt hus och gör just ingenting.
(Leonard Cohen - Days of kindness)

I saw you, Walt Whitman, childless, lonely old gubber, poking among the meats in the refrigerator and eyeing the grocery boys

Inatt spelade studentgrannar We're not living in America, den där låten jag alltid har hatat, jag är visst sorry. Nu har uteplatsen ersatts av loftgången, en ensam stol utanför dörren, extremt hög musik ur någons fönster, jag har aldrig hört en bra svensk hiphoplåt. Försöka att inte göra för många cappuccino om dagen, hitta knäckebrödssmulor i sängen. Ha herrdeo under armarna, en visdomstand som skaver hål i kinden, en Agatha Christie-deckare med nittiotalsomslag. Nittonhundranittio. Ha bersåmuggar att sälja, uddaporslin från femtiotalet, bakelitbestick, röda pumps, bli rik och åka till Venice beach. Min pelargon knäckte en gren i flytten. I morgon börjar mitt nya jobb, hoppas det är lätt tänker jag, fast man inte ska. Någon gång skulle jag vilja äta en mozarella som ett äpple. Jag brukar inte skräpa ner men här kastar jag fimpar rakt ner på asfalten som någon sorts hämnd. Man tänker för konstigt och för ensamt när man bor själv, detta är sista gången jag tänker bo utan R. Ikväll kommer jag inte ha ett enda ord att säga utom till mig själv.
(Allen Ginsberg - A supermarket in California)
i could drink a case of you and i would still be on my feet

Jag fick inte hålla någon i hand och att krypa baklänges nerför trappan hade ingen lärt mig

Nu drar det snart ihop sig, snart börjar hösten i Växjö och jag vill inte vill inte vill inte. Fast jag vill litegrann. Pluslistan är nya jobbet och bra folk, men nackdelarna är så många: särboångesten, den ensamma lägenheten, inga kvällar på en solig uteplats, inget hav, massa jobbiga studenter överallt, upptagna kvällar och helger och en seg utbildning som visst aldrig vill ta slut. Sommaren har gått så fort fast jag nästan inget gjort. Fast när jag tittar på mina foton ser jag att jag har gjort en del ändå, fina saker. Hela min sommar med R kan beskrivas med Gröna små äpplen, det finns ingen text som kan sammanfatta hela vårt gemensamma liv som den låten, ibland tror jag att den är skriven för länge sen för ett framtida oss.
(Maria Wine)

Families sleepin' in their cars in the southwest

[ett] [två] [tre] [fyra]
Ibland blir jag så himla deppig över att jag inte bor i USA.
(Bruce Springsteen - The ghost of Tom Joad)

The cracked bells and washed-out horns blow into my face with scorn

Jag struntar i sommarkursen, är lika dålig som vanligt på att ta mig i kragen när jag inte behöver. Igår natt när jag cyklade hem såg jag Karlavagnen på himlen och fick ett sms som gjorde att huden knottrade sig: "JAG KOMMER HEM PÅ TISDAG! IIIIIIIIIIIIHH!". Världens bästa Linnea. Sommaren tar inte slut än, jag lovar.

Såhär glad blir man!
(Bob Dylan - I want you)

På spisen snarkar kaffepannan då och då med välbehag

Så fort det regnar börjar jag tänka på hur fort sommaren rinner iväg, att jag inte alls har hunnit göra särskilt mycket. Inte så många Ölandsutflykter som jag ville, inte så många bad, för många ensamma dagar med ett överfyllt askfat på uteplatsen, en enerverande granne ovanpå och x antal tvättmaskiner att tvätta, mest för att ha något att göra. När augusti börjar har jag fortfarande hela sommarkursuppsatsen framför mig (mästaren på att skjuta upp saker). Å andra sidan har jag framför mig: en vecka av att ligga på bryggan vid sommarstugan och betrakta sensommarljuset (som mamma och jag hävdar är gulare än det övriga sommarljuset), dagar då människor jag vill träffa kommer hem från långtbortifrån och introduktion av ett jobb som jag faktiskt längtar lite efter. Jag längtar dock inte en sekund efter övriga bibliotekarieutbildningen och kan inte förstå hur ett jobb som verkar så intressant kan ha en så ointressant utbildning. Hur som helst är augusti min favoritmånad, så det finns nog ingen anledning att stå vid fönstret och deppa.
(Gunnar Ekelöf - Blommorna sover i fönstret)

Einstein kom fram till att vårt nuvarande universum är en svällande bubbla, och du vet vad det innebär

Nu är jag hemma från borta. Drömmer konstiga drömmar igen, inatt drömde jag om E och S, och jobbet som de hade som jag ska få. Deras sista dag och min första var samma, jag tog över kontorsstolen vid disken, de vände sig om, vinkade lite, gick in ett gult solljus. Sen borta, som för alltid. Vaknade klockan fyra av ett hysteriskt skrik som aldrig ville ta slut, utanför fönstret. Jag har aldrig hört ett sånt skrik förut, så fullt av dödsångest. Bestämde mig för att rusa upp och ut, men hörde en annan äldre kvinnoröst som ropade "Linda, vad håller du på med?" och slutligen tonade skriket ut. Förmodligen någon som flippat ur på fyllan eller tänt snett på något, men innan jag förstod det var jag helt övertygad om att någon höll på att bli dödad. Kanske var det så, mitt i gryningen. Jag låg och lyssnade efter skriket länge, någonstans mellan dröm och verklighet, men det som var skrik blev till måsars klagan och jag somnade om.
(Jack Kerouac - Den gyllene evighetens principer)