2010/08/06
Jag fick inte hålla någon i hand och att krypa baklänges nerför trappan hade ingen lärt mig
Nu drar det snart ihop sig, snart börjar hösten i Växjö och jag vill inte vill inte vill inte. Fast jag vill litegrann. Pluslistan är nya jobbet och bra folk, men nackdelarna är så många: särboångesten, den ensamma lägenheten, inga kvällar på en solig uteplats, inget hav, massa jobbiga studenter överallt, upptagna kvällar och helger och en seg utbildning som visst aldrig vill ta slut. Sommaren har gått så fort fast jag nästan inget gjort. Fast när jag tittar på mina foton ser jag att jag har gjort en del ändå, fina saker. Hela min sommar med R kan beskrivas med Gröna små äpplen, det finns ingen text som kan sammanfatta hela vårt gemensamma liv som den låten, ibland tror jag att den är skriven för länge sen för ett framtida oss.
(Maria Wine)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Du får ta dig några meter längre åt höger och titta in på te och bulle. Jag brukar kika efter dig i trapphuset ibland. Jobbiga studenter kan man ju dö lite på. Du kanske har lust att vara med i något fotoprojekt, om jag ska göra några sådana? Gröna små äpplen är så fin, vad härligt att du känner så!
Gud så fint skrivet. Och den låten är riktigt fin. Och som svar på dina superfina kommentarer: Tanken är väl att jag ska tillbaka till Tyskland om knappt två månader, min utbildning tar liksom heller aldrig slut. Men, man vet aldrig hur det blir med sånt där, jag försöker just nu på alla sätt att få till det så att jag inte kan åka tillbaka till Tyskland. Inte för att jag inte gillar det, men för att jag har massa andra saker jag gillar som jag just nu mycket hellre skulle ägna mig åt.
kram till fina du!
Och du, jag tror jag ska skriva till Mia jag också. Får se om hon svarar :)
vackra bilder och puss. det kommer gå så bra så! *peppar*
Åh vad fint! Ja, det borde vi absolut! Med campus underbara avstånd lär det inte vara ett alltför svårt projekt, haha.
Åh, vackert!
Skicka en kommentar