Du ska klippa banden som ännu håller mamma fast

Idag är det internationella kvinnodagen och då tänker jag lite på mina favoritkvinnor. Först på Anna, morfars mamma som blev änka när min morfars far drunknade innan morfar föddes. Eftersom de var fattiga löste hon det genom att flytta ihop med sin bror Petrus, som också precis blivit änkeman med en liten son. Syskonen levde ihop som en familj med sina barn i en trång stuga vid pappersverket i Ösjöfors.

Jag tänker på mormor som tog hand om min mamma och moster, medan morfar slet i skogen, vilket han hade gjort sedan han var tretton år. Innan hon gifte sig jobbade hon som sömmerska på en fabrik i Vimmerby, sedan blev hon hemmafru. När morfar i flera månader gick en utbildning i Oskarshamn flera mil därifrån, fick hon sköta hela hushållet på egen hand mitt i den mörka skogen där de bodde, långt ifrån stad och gatlyktor.

Eller min mamma som hängde ihop med samma kille från hon var 16 år. I tjugoårsåldern lät hon, tillsammans med honom, bygga ett hus i Bromölla. Hon kom sedan på att hon ville utbilda sig, hon var trött på att chefer skulle bestämma över henne. Hon bröt upp med sin pojkvän, sålde huset, träffade pappa, flyttade till Växjö och läste på ekonomlinjen. Pappa kom och hälsade på och började undervisa i en kurs. De fick jobb i Kalmar, flyttade, skaffade mig och mamma blev så småningom chef på Skatteverket. Hon som alltid hatat när folk har bestämt över henne.

Även om den här låten är ganska fånig, känns det lite som om den är till mig, från dem.
(Röda bönor - Vaggvisa)