2012/06/26
Now the centre of my so-called being is the space between your bed and the wardrobe with the louvre doors
Den finaste dagen på sommaren var att gå upp klockan fyra och gå ut med floristik & faunistik-gruppen och titta på fåglar i Ölands morgondimma. Att se en gravand stå och visa upp sig på ett hustak eller att titta på ett fält fyllt med vitkindade gäss eller att spana i lärarens tubkikare efter den svarthuvade måsen. Innan dess hade jag inte använt min kamera sedan i september. Nu har jag inte ont i magen alls ofta, andas vanligt, röker knappt aldrig, är nästan aldrig längre rädd för att få hjärtat krossat. Och idag kunde jag lyssna på Belle and Sebastian utan att minnas jobbiga gymnasieminnen, så hösten är kanske redan räddad. Om jag har en säng och en arm under nacken klarar jag allting.
(Belle & Sebastian - My wandering days are over)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
första två bilderna. <3
åh efterlängtat inlägg!! och fint också!
Du är tillbaka <3
Tycker så galet mycket om dig utan att känna dig alls, om du förstår hur jag menar :)
varför tar du så fina bilder? VA!?
*avis*
Vad fint skrivet och fotat! Jag gillar speciellt den första bilden, vilket ljus och vilket dis. Och den tredje för färgerna.
Skicka en kommentar