Idag var jag på gynekologisk cellprovtagning. Barnmorskan var nog den snällaste jag träffat, kom med tips och sa att sån jacka hade jag också när jag var ung. Är det mah-jong? Jag var alldeles tårögd när jag gick hem, fast jag blir alltid det, tårögd och matt, när de gräver i mig med sina instrument. Som om det sitter någon gråtknapp där inne.
Hela dagarna lyssnar jag på detta album och låtsas att jag är i Portland. Det verkar fint där. Och så tumblar jag de finaste bilder jag kan hitta, läser ut min Ture Sventon-bok, äter för mycket kladdkaka framför kanske sjunde omtittningen av Seinfeld, har ingen aning om vad jag ska läsa i höst.
(Kristina Lugn)
2 kommentarer:
Kanske har man en inbyggd gråtknapp. Jag blir också tårögd. Särskilt när någon är snäll.
Vilken fin kryddhylla och skålen är alldeles underbar! Jag känner igen den, men kan inte komma på. Vart är den ifrån?
och Tack för dina snälla ord, Hanna. De värmer.
Jag har nog mest en spymåilla-knapp i mig :(
Skicka en kommentar