I söndags var det första maj. David och jag lyssnade på vad kommunistiska partiet hade att säga. Inte för att jag egentligen kallar mig kommunist, men något ska man väl ändå göra för att hedra arbetarna i historien, hur de slet och slet och till slut lyckades kämpa fram 8 timmars lagstadgad arbetsdag. Tack för det! Tänkte jag i mitt stilla sinne och undrade var alla människor var. Började tänka på vad jag själv skulle ha gjort om jag inte orkat masa mig dit. Förmodligen sitta vid en dator och läsa bloggar av flickor med fina klänningar. Kommentera "åh vad fint" och känna en längtan efter någon finare värld som består av blommigt porslin, rynkiga kjolar och tuperade sextiotalsfrisyrer. När jag kom hem räknade jag mina klänningar till fyrtio stycken, kräktes lite i munnen och tänkte nu får det fan vara nog. Den där tiden jag sitter och tittar på andras fina nyköpta skor från second hand kan jag använda till mycket bättre saker. Och hur ska jag någonsin hinna använda fyrtio klänningar?
Nu får det vara slut med att hänga på bloggar av folk jag knappt vet vad de heter, beundra deras loppisfynd, drabbas av konsumtionshets, inte hitta något på second hand och istället tröstköpa en nyproducerad klänning, åka hem och tro att jag blivit gladare av den. Nä, någon gång måste man ju ryta åt sig själv.
Jag tänker mig lite som Ola Magnell sjöng:
rulltrappan rullar
vi torteras av musik som söver
rulltrappan rullar, dom får oss att vilja ha en massa skit vi inte behöver
rulltrappan rullar, krossa kapitalet
vi behöver inga prylar, vi behöver inte skvalet
men en boning i sej själv måste man ha
och en boning i mej själv är allt jag vill ha
(Ola Magnell - Rulltrappan)
8 kommentarer:
Så bra skrivet! Jag vet precis vad du menar, sitter här och skrattar för mig själv för att jag känner igen mig så i vad du skriver. Titta på andras second-hand-fynd som man själv aldrig hittar och avundas lite. Det leder liksom inte till någonting. Har märkt ibland att min bloggläsning ibland framkallar känslor jag fick när jag var inne på facebook i tid och otid. Ett illamående över hur ordnat och genomtänkt, lyckligt och spännande liv alla andra verkade leva. Fast jag VET att det inte är så går det inte att ta bort känslorna. Nu förtiden är jag väldigt restriktiv med både facebook och bloggar, för mitt eget måendes skull. Planen är att sluta med bloggläsandet helt, men det är svårt att slita sig från din och ett par andra :)
sv: jag tror att det är så för att de inte har så mycket gäster (det är lite svårt att hitta dit) så de kan kanske inte ha bemanning alltid. jag ska tipsa alla jag träffar att gå dit :) om du flyttar till lund så är mina bästa tips att fika på klostergatan eller st jakobs stenugnsbageri, äta sushi på rå epok, vandra runt på de smala kullerstensgatorna som ligger mellan stora södergatan och södra esplanaden, gå runt i botaniska trädgården och titta på blommorna, köpa glass på dolce sicilia, och just det - humana på bankgatan är lunds bästa affär. ska du plugga här? :)
fan vad bra
amen i körka! har tänkt den tanken tusentals gånger. funderar på att slänga ut (läs bära ner) tvn med. orkar inte ha det så här längre. du är så klok (som jag alltid kommer att säga och tycka)
Alltså hallå. Vi är så lika. Tänker också så där.
(Och som svar på din fråga är det faktiskt inte i Lund som man kan tro, men väl i Malmö. Finaste städerna. Himmel vad jag längtar tills det blir höst!)
Åh, jag är ju också där suck och stön. Men jag tror faktiskt att jag börjat skapa lite mer distans mellan mig och de bloggarna med, och försöker att bara läsa bloggar som gör mig genuint glad och inspirerad. Men det är klart, inte sällan trillar jag dit och sitter och avundas andra och känner mig allmänt konsumtionshetsig.
JA! JA JA JA. Amen, word och allt det där.
du skrev detta typ samtidigt som jag skapade en ny blogg och jag känner mig lite dålig och ytlig men jag skyller det helt och hållet på staden jag bor i.
Skicka en kommentar