Nu sitter jag mitt bland flyttlådor igen. Alla saker flyttas iväg på måndag fast jag stannar på en madrass i en tom trea på obestämd tid. Slänger allt jag bara kan tänka mig att bli av med men lika mycket är kvar ändå. Jag ska aldrig mer köpa saker till hemmet. Hädanefter tänker jag få plats med allt på sisådär tio kvadrat. Tänker jag. Idag ska jag köpa årets första (jag glömde dessutom förra året) glass med fina Rebecka. Och påbörja ett långsamt farväl av Växjö, hat-kärleksstaden. Och så undrar jag lite vem okända pianostrings på Spotify är, som inboxade mig med två fina Alexi Murdoch-låtar som jag behövde precis då. Jag är lite kär i dig, vem du nu är.
(Lucinda Williams - Lake Charles)
3 kommentarer:
jag erkänner mig skyldig till spridandet av mina bästa alexi murdoch-låtar! tur att det är så enkelt att få folk att bli kära i en nu för tiden! ska alltid köra det tricket i fortsättningen
/emmely
Sådär brukar jag alltid känna också, varje gång jag rensar i något skåp eller i någon låda. Att rensa är typ det bästa jag vet. Älskar att göra mig av med grejer. Underbar bild också.
Jag kommer hem nästa vecka, hinner vi boka en träff?
Skicka en kommentar