Om nätterna sover vi och väntar på allt som inte skall komma

Idag är en lång huvudvärk, trots att jag precis ska inta dagens tredje kopp kaffe. Trots panodil och att jag sov tio timmar, sov förbi den första riktiga föreläsningen, som om det var en bild av hur hela hösten kanske att se ut. Jag funderar på att börja skriva dagbok istället för här. Två saker vet jag: jag vill ha ett badrum i köket i en gammal sliten lägenhet. Jag har ingen aning om vad jag ska rösta på, inte en endaste aning.
(Björn Gustavsson)

In old crow hotels full of blue babes in pink dressinggowns

Det blir nog en ganska fin höst ändå. En lång Greklandsresa, massa bra böcker och filmer som väntar på att bli avnjutna av undertecknad samt långdragna kvällar och helger på bibblan. Inte i negativ bemärkelse, det finns trevliga sätt att slå ihjäl tiden i receptionen på: Tintin på franska, långa blogginlägg jag inte tar mig tid att läsa i vanliga fall och böcker som avslöjar att Lennart Hylands fru hette Tuss Slida. Och för första gången på kanske fyra år peppar jag på ett album-släpp, Belle and Sebastians. Jag har bara hört en snutt av en låt från deras kommande album, men det verkar ändå lovande. Även om de inte har gjort ett superdupermegabautabra album på tio år, finns det inget som värmer i hösten som Stuart Murdochs röst. Det får mig att önska att någon gammal indieräv kunde svänga ihop en gammal nostalgisk höstplaylist åt mig, befriad från electro (not that there is anything wrong with that) och allehanda moderniteter, men jag inser att det förmodligen är något jag får ta tag i själv.
(Jack Kerouac - Orlando blue 31st Chorus)

Hade alltid fickorna fulla med knark och en själ av subversiva åsikter

Nya jobbet är hur bra som helst, man känner sig väldigt bibliotekarisk av att med ekande klackar gå över golvet med en bokvagn och sätta upp böcker i hyllorna. Kruxet är bara att jag måste stå ut med ett års tråkig utbildning till, fastän rastlösheten bara spritter i kroppen. Bara för att det om ett år förväntas att jag ska stå i kö till bibliotekariejobben så längtar jag efter tusen andra saker. Och jag vill ha dem nu, nu, nu! I det som är nu, just nu, ska jag åtminstone läsa sista kapitlet i min Agatha Christie-bok och försöka bli rik på mina tradera-auktioner.
(Kristina Lugn)

Med tunikorna över huvudet barbenta, uppskörtade ända till livet

Det gick fortfarande att krama ur det sista ur sommaröland, det fanns till och med lite vallmo kvar i vägkanterna, fast jag hade bara den analoga kameran. Vid de stora husen var det brukets dag och blåsorkester, annars låg vägarna tomma och soliga. Svart tång uppspolad på stränderna och en varm blåst, som alltid. Som alltid också Byrds i bilradion och genom det varma ljuset från solglasögonen planer om en framtid, hur man på billigaste och längsta och bästa sätt kan slippa nästa höst och istället möta den någonstans där havet och himlen inte blir grå och kall. Även om jag är färdig i vår tänker jag att bibliotekarie, det kan jag väl bli sen. Hade vi inte bilen och utflykterna skulle jag nog dö. Det räcker med bilen och musiken och god mat och kanske tio böcker. Om ett år tänker jag mig något sånt här. Inte två proppfulla lägenheter med loppisfynd och trettiofyra klänningar ihopträngda tillsammans med tjugoåtta par skor. Därför gör jag mig av med massa, mer och mer. Säljer saker och om någon vill ha gratis böcker skänker jag bort ungefär tjugo stycken. För att sakerna börjar äga mig, inte jag dem. Saker kan man väl ha sen, när man vill sitta mer fast. Tänker jag.
(Gunnar Ekelöf - Graffito)

Oil lamps and candles and those little flames that floated on a cork in olive oil

Tjugoen dagar är kvar till mamma & jag flyger till Aten, bor där en natt, åker ut till Pireus, hittar rätt färja och lassar upp våra ryggsäckar på en hylla, går upp på däck, äter en macka och hamnar på någon fin ö. Grekland för trettonde året i rad, i år den tolfte, trettonde och fjortonde ön. Av tusen känslor vet jag få bättre än den när man efter en varm dags strosande i en liten vit stad, sätter sig på en obekväm flätad stol vid ett bord med en plastduk och hör vågorna blandas med toner någonstans bortifrån. Dricka frappé eller för dåsighetkänslan, en Mythos, den grekiska ölen som inte alls smakar lika gott hemma. Känna doften av pinjeträden och mata de smala katterna vid bordet. På kvällen dricka ljummet vin ur duralexglas och frossa i smårätter: taramosalata, tzatziki, sallader, dolmades, fava, zuccinikroketter, melitzana salata, spenat- och ostpajer, saganaki. Kanske har den dova musiken från dagen byts ut mot en kvinnoröst som sjunger ord jag inte förstår. Ibland tror jag att det jag längtar mest efter hos de grekiska öarna är maten, men det är nog inte sant. Jag längtar efter allt: havet, katterna, språket som jag inte förstår men lär mig bokstäverna, för att sedan glömma bort hälften när jag kommer hem, kyrkorna på bergstopparna, de blå dörrarna, gränderna, fiskebåtarna och deras gula nät och att gå i branta trappor, stanna upp och få svara Kalispera till tanten som sitter utanför sitt hus och gör just ingenting.
(Leonard Cohen - Days of kindness)

I saw you, Walt Whitman, childless, lonely old gubber, poking among the meats in the refrigerator and eyeing the grocery boys

Inatt spelade studentgrannar We're not living in America, den där låten jag alltid har hatat, jag är visst sorry. Nu har uteplatsen ersatts av loftgången, en ensam stol utanför dörren, extremt hög musik ur någons fönster, jag har aldrig hört en bra svensk hiphoplåt. Försöka att inte göra för många cappuccino om dagen, hitta knäckebrödssmulor i sängen. Ha herrdeo under armarna, en visdomstand som skaver hål i kinden, en Agatha Christie-deckare med nittiotalsomslag. Nittonhundranittio. Ha bersåmuggar att sälja, uddaporslin från femtiotalet, bakelitbestick, röda pumps, bli rik och åka till Venice beach. Min pelargon knäckte en gren i flytten. I morgon börjar mitt nya jobb, hoppas det är lätt tänker jag, fast man inte ska. Någon gång skulle jag vilja äta en mozarella som ett äpple. Jag brukar inte skräpa ner men här kastar jag fimpar rakt ner på asfalten som någon sorts hämnd. Man tänker för konstigt och för ensamt när man bor själv, detta är sista gången jag tänker bo utan R. Ikväll kommer jag inte ha ett enda ord att säga utom till mig själv.
(Allen Ginsberg - A supermarket in California)
i could drink a case of you and i would still be on my feet

Jag fick inte hålla någon i hand och att krypa baklänges nerför trappan hade ingen lärt mig

Nu drar det snart ihop sig, snart börjar hösten i Växjö och jag vill inte vill inte vill inte. Fast jag vill litegrann. Pluslistan är nya jobbet och bra folk, men nackdelarna är så många: särboångesten, den ensamma lägenheten, inga kvällar på en solig uteplats, inget hav, massa jobbiga studenter överallt, upptagna kvällar och helger och en seg utbildning som visst aldrig vill ta slut. Sommaren har gått så fort fast jag nästan inget gjort. Fast när jag tittar på mina foton ser jag att jag har gjort en del ändå, fina saker. Hela min sommar med R kan beskrivas med Gröna små äpplen, det finns ingen text som kan sammanfatta hela vårt gemensamma liv som den låten, ibland tror jag att den är skriven för länge sen för ett framtida oss.
(Maria Wine)

Families sleepin' in their cars in the southwest

[ett] [två] [tre] [fyra]
Ibland blir jag så himla deppig över att jag inte bor i USA.
(Bruce Springsteen - The ghost of Tom Joad)

The cracked bells and washed-out horns blow into my face with scorn

Jag struntar i sommarkursen, är lika dålig som vanligt på att ta mig i kragen när jag inte behöver. Igår natt när jag cyklade hem såg jag Karlavagnen på himlen och fick ett sms som gjorde att huden knottrade sig: "JAG KOMMER HEM PÅ TISDAG! IIIIIIIIIIIIHH!". Världens bästa Linnea. Sommaren tar inte slut än, jag lovar.

Såhär glad blir man!
(Bob Dylan - I want you)